Tjurruset 2010

Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Mitt hjärta är fullt av dagens stora händelse: Tjurruset 2010!

Tjurruset är en tävling för folk som inte förstår bättre, det är tio km löpning i terräng där det inte är meningen att man ska springa. I år var det drygt 5000 människor som inte visste bättre, men ungefär 1000 hade tydligen kommit på bättre tankar och uteblev. Jag var inte en av dem.

När jag vaknade i morse hade jag en liten aning ont i halsen och i huvudet. Tänkte jag hoppa av? Nej. Sonen I skulle ha sprungit kalvruset, men han var sjuk tidigare i veckan och kände sig inte i form för terränglöpning. Tråkigt, men sånt är livet. Så det blev jag och K som körde till Botkyrka motorstadion i Tullinge ca tjugo över tolv idag. Det var skönt att vi var i god tid, för bilkön började redan vid Huddinge sjukhus. Tur också att vi känner till smitvägarna, så vi kom ganska snabbt fram till parkeringen på gamla Tullinge flygfält.

Tjurruset hade i år inga förbestämda startgrupper (det blir ändring till 2011, då blir det seedning också), så jag hade bestämt mig för att tredje startgrupp borde vara lagom. Det tyckte massor av andra män också, så det var en lång kö till startfållan. Som tur var fick jag plats i startfållan, fast ska man vara noga kanske jag hade sprungit fortare om jag hade kommit långt fram i nästa startgrupp, det var nämligen väldigt trångt den första kilometern.När vi, 800 man, stod i startfållan var det dags för Friskis och Svettis uppvärmning! Kul idé, 800 män hopträngda som på ett försenat pendeltåg i februari ska röra sig i takt och svänga med armarna? Skulle inte tro det. Vi trampade på stället. Även efter startskottet trampade vi på stället, men tiden räknades ju från att man passerade startlinjen, så det var OK.
Loppet gick först på crossbanan, sedan svängde det av till endurospåret, de två första kilometrarna var bra, skön löpning med en mindre lerpöl. Alla löpare runt om mig försökte springa på kanten av pölen, jag sprang rakt igenom. Det var väl gegga jag var här för?
Strax efter vätskekontroll kom första kärret! Vatten till rumpan och sedan upp i gyttja, lite mer vatten till knäna och en brant stenhäll. Perfekt start, eller som en av medlöparna sa: bättre än sportdryck! Ytterligare lite senare, strax före 3 km tror jag, kom ett riktigt vadställe. En rejäl göl med vatten upp till låren och det var redigt kallt.
Fram till 7 km var det sedan mer skön löpning, mest smala stigar, en del gyttjediken, lite upp och ner. Bra skön löpning som passar mig bra. Jag är glad att jag tränat en del i Gömmarskogen.

Efter 7 km blev det riktigt jobbigt. De skickade ut oss i ett kärr. Vatten upp till vaderna, mjukt och sugande. Ett långt kärr. Det tog inte många meter innan jag och alla andra i närheten insåg att det bara var att gå. Ett jättelångt kärr. Med 3-gradigt vatten. Snart kände jag inte mina fötter. Till slut var kärret slut, jag bedömer att det var ca 700 meter långt. I iskallt vatten är det långt.

Fördelen var att efter det var allt lätt! Vi hade lite vatten, två lerdiken, en del hinder och en brant, men det var lätt. Målet hägrade, jag orkade en liten spurt och fick en medalj!

Det var ett jättekul lopp och jag ska nästan säkert springa nästa år också. Det var socialt eftersom jag inte orkade springa så fort så gick det att byta lite ord med grannarna. Lagom mycket folk efter första biten. Blött och kallt, men det var ju meningen.

Javisst ja, placering: Jag blev 1349:e man på tiden 1:05:55. Mitt mål var under 1:10 med hopp om 1:05, så det känns OK. Kärret var extremt.
Rapport även här