Jag och K kom ut på en skogspromenad idag, och vilken härlig eftermiddag det blev! Vi åkte till friluftsområdet Paradiset, satte igång GPS:en och traskade iväg för att njuta och leta cacher. Att vi håller god fart märkte vi när vi snabbgick förbi några andra söndagsvandrare.
Att navigera med GPS:en kan bli lite knepigt när kartan i apparaten är opålitlig, den stig vi gick på försvann efter ett tag, men vi hittade oss tillbaka och kunde hitta både den första och den andra geocachen. Men sedan skulle vi tillbaka till stigen, men det var ingen stig. Jag tror det var en reservatsgräns som kartmakaren hade missförstått! Efter lite vandring på kanten av kärr hittade vi dock både sista cachen och vägen till bilen.
Skönt att gå och inte springa!
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
Banlöpning
Jag tror inte jag har sprungit på löparbana sedan skolmästerskapen i högstadiet, men idag var det dags igen. Jogg.se hade "klubbbmästerskap" och även omjag inte är medlem i klubbben var jag välkommen att komma och prova krafterna på Källbrinks IP. K ville också prova, jättekul. Eftersom IK Jogg är en nationell klubb ordnas KM på många platser i landet, en av dessa var Huddinge.
Dessvärre hade jag sviter efter handbollen i går, rejält ont i sidan där jag gjorde illa mig i matchen. När vi joggade upp till Källbrink gjorde det ont, men man får väl bita i. Mina tidsambitioner sänkte jag dock rejält. Två man på plats, Bernard som dragit ihop löpningen i Huddinge och Per (?). De båda hade ambitioner runt 21 minuter, så jag visste att jag skulle vara långt bort. I torsdags hoppades jag att kunna klara 22.30, dvs 4.30 /km, men idag kändes det redan från start omöjligt.
Direkt efter start kände jag hur lätt det är att springa på bana, man får massor av hjälp av underlaget (heter det fortfarande tartan?). Efter 300 meter kände jag också hur jobbigt det är med motvind när man springer hyfsat fort. Första kilometern sprang jag på drygt 4.30, men det kändes som konstant håll i sidan, så jag var tvungen att slå av lite. De två snabba pojkarna var långt före och K var långt efter. Varvad blev jag efter ca 3 km.
Det var jobbigt hela vägen, jag hade ingen kraft till tempoökning som jag brukar kunna ta till, det var bara sista 100 m som jag orkade spurta lite. Tiden blev till slut 23.36, och det är ändå klart personbästa i kilometertid. Hade jag varit hel så hade jag nog kunnat ta en minut snabbare. Det blir monotont att springa på bana, men ändå kul att prova. Eftersom vi bor så nära kommer vi säkert att komma hit igen.
Dessvärre hade jag sviter efter handbollen i går, rejält ont i sidan där jag gjorde illa mig i matchen. När vi joggade upp till Källbrink gjorde det ont, men man får väl bita i. Mina tidsambitioner sänkte jag dock rejält. Två man på plats, Bernard som dragit ihop löpningen i Huddinge och Per (?). De båda hade ambitioner runt 21 minuter, så jag visste att jag skulle vara långt bort. I torsdags hoppades jag att kunna klara 22.30, dvs 4.30 /km, men idag kändes det redan från start omöjligt.
Direkt efter start kände jag hur lätt det är att springa på bana, man får massor av hjälp av underlaget (heter det fortfarande tartan?). Efter 300 meter kände jag också hur jobbigt det är med motvind när man springer hyfsat fort. Första kilometern sprang jag på drygt 4.30, men det kändes som konstant håll i sidan, så jag var tvungen att slå av lite. De två snabba pojkarna var långt före och K var långt efter. Varvad blev jag efter ca 3 km.
Det var jobbigt hela vägen, jag hade ingen kraft till tempoökning som jag brukar kunna ta till, det var bara sista 100 m som jag orkade spurta lite. Tiden blev till slut 23.36, och det är ändå klart personbästa i kilometertid. Hade jag varit hel så hade jag nog kunnat ta en minut snabbare. Det blir monotont att springa på bana, men ändå kul att prova. Eftersom vi bor så nära kommer vi säkert att komma hit igen.
fredag 29 oktober 2010
Gubb-handboll!
Ikväll var det hemmamatch i Huddinge HK Trim. Det är alltså herrar över 35 som spelar handboll. När vi har hemmamatch är det 21.40 på fredagkväll, det är vad jag kallar fredagsmys!
Jag spelar på nåder, de andra killarna i laget har ju spelat riktig handboll tidigare i livet, många är tränare i ungdomslagen. Jag spelade lite på universitetet för 20 år sedan, men har aldrig spelat på seriös nivå. Det jag har är en hygglig snabbhet och rätt bra kondis, så jag hinner ofta med att vara spelbar när vi kontrar. Tyvärr saknar jag passningskänsla och spelförståelse, så jag är rätt så klumpig.
I kväll var vi ett gediget gäng som samlades, 8 utespelare och en målvakt ( förra gången var vi fyra utespelare, det var lite tungt). Motståndet var den gröna faran från Nacka: Skuru. De är rätt så duktiga på handboll, och i första halvlek hade vi problem. De kom fram för lätt i vårt försvar och kunde avsluta ganska enkelt ot vår stackars målis som ändå gjorde ett bra jobb. Framåt spelade vi nog rätt så OK, hyggligt varierat och utnyttjade hela bredden. Själv spelade jag högerkant, vilket inte är så lätt när man är högerhänt, men tack vare bra pass så lyckades jag klämma in en boll. Jag tappade dock bort bolleländet ett par gånger med dåliga pass och mottagningar. Bakåt gjorde jag inte någon kanonmatch direkt, men det var hyggligt. Skuru ledde med två bollar (8-10) i halvtid.
I andra halvlek stängde vi bakåt. Jag har ingen ära i sammanhanget, utan det var vårt mittförsvar som gjorde ett kanonjobb samtidigt som Skuru nog blev lite förutsägbara. Dessutom tog målisen allt som kom igenom! Vi gick upp till 14-10 tror jag och höll ledningen hela vägen in i slutet. Jag fick ett kanonläge på en kontring men målvakten fick ut ett ben där jag var säker på att det fanns en lucka. Tur att det inte var avgörande. Slutresultatet blev 16 eller 17 mot 12, vår andra vinst på tre matcher. Om knappt två veckor ska vi till Tyresö.
Tack till Pelle för bilderna.
Jag spelar på nåder, de andra killarna i laget har ju spelat riktig handboll tidigare i livet, många är tränare i ungdomslagen. Jag spelade lite på universitetet för 20 år sedan, men har aldrig spelat på seriös nivå. Det jag har är en hygglig snabbhet och rätt bra kondis, så jag hinner ofta med att vara spelbar när vi kontrar. Tyvärr saknar jag passningskänsla och spelförståelse, så jag är rätt så klumpig.
I kväll var vi ett gediget gäng som samlades, 8 utespelare och en målvakt ( förra gången var vi fyra utespelare, det var lite tungt). Motståndet var den gröna faran från Nacka: Skuru. De är rätt så duktiga på handboll, och i första halvlek hade vi problem. De kom fram för lätt i vårt försvar och kunde avsluta ganska enkelt ot vår stackars målis som ändå gjorde ett bra jobb. Framåt spelade vi nog rätt så OK, hyggligt varierat och utnyttjade hela bredden. Själv spelade jag högerkant, vilket inte är så lätt när man är högerhänt, men tack vare bra pass så lyckades jag klämma in en boll. Jag tappade dock bort bolleländet ett par gånger med dåliga pass och mottagningar. Bakåt gjorde jag inte någon kanonmatch direkt, men det var hyggligt. Skuru ledde med två bollar (8-10) i halvtid.
I andra halvlek stängde vi bakåt. Jag har ingen ära i sammanhanget, utan det var vårt mittförsvar som gjorde ett kanonjobb samtidigt som Skuru nog blev lite förutsägbara. Dessutom tog målisen allt som kom igenom! Vi gick upp till 14-10 tror jag och höll ledningen hela vägen in i slutet. Jag fick ett kanonläge på en kontring men målvakten fick ut ett ben där jag var säker på att det fanns en lucka. Tur att det inte var avgörande. Slutresultatet blev 16 eller 17 mot 12, vår andra vinst på tre matcher. Om knappt två veckor ska vi till Tyresö.
Tack till Pelle för bilderna.
söndag 24 oktober 2010
En ledig söndag
Ledig söndag betyder att jag inte behöver jobba, men inte att det inte finns en massa plikter som kallar.
Handboll med Isak vid lunchtid, kallt och regnigt, men i bilen gör ju inte det så mycket. Isak hade egentligen ont i foten och skulle inte spela, men när han väl var på plats så ville han vara med, så han stod i mål. Grabbarna spelade väl så där, men fick rejält med stryk. Isak var duktig ändå.
Nu ikväll kunde jag äntligen komma ut och kuta igen. Det har ju inte blivit så mycket senaste tiden, jag har bara fått ihop två pass per vecka, även om det senaste var riktigt rejält. Dessutom har jag slarvat med styrketräningen (målet att klara 100 armhävningar i sträck). Det regnade fortfarande och var två grader plus, men det var perfekt för att inviga mina nya tights. Det flöt på bra i mörkret och vätan, så efter en flämtig start blev det knappt 8 km ändå med ett rejält tempoavsnitt mot slutet.
Nu ska det bli bättring. Tre löpningar i veckan om jag inte har handboll.
Handboll med Isak vid lunchtid, kallt och regnigt, men i bilen gör ju inte det så mycket. Isak hade egentligen ont i foten och skulle inte spela, men när han väl var på plats så ville han vara med, så han stod i mål. Grabbarna spelade väl så där, men fick rejält med stryk. Isak var duktig ändå.
Nu ikväll kunde jag äntligen komma ut och kuta igen. Det har ju inte blivit så mycket senaste tiden, jag har bara fått ihop två pass per vecka, även om det senaste var riktigt rejält. Dessutom har jag slarvat med styrketräningen (målet att klara 100 armhävningar i sträck). Det regnade fortfarande och var två grader plus, men det var perfekt för att inviga mina nya tights. Det flöt på bra i mörkret och vätan, så efter en flämtig start blev det knappt 8 km ändå med ett rejält tempoavsnitt mot slutet.
Nu ska det bli bättring. Tre löpningar i veckan om jag inte har handboll.
onsdag 20 oktober 2010
En ledig dag
Kompledig idag. Telefonen avstängd, kollar inte jobbmejlen. Vad gör man då?
Springer!
Jag tänkte det skulle passa med mitt första riktiga långpass, vilket i mitt fall betyder mer än 90 minuter, även om det inte är så långt för många andra. 12,5 km är det längsta jag har sprungit förut.
Så jag åkte till Brantbrink i Tullinge för att springa det långa spåret där. Enligt informationen skulle det vara 17,9 km, vilket kändes jättelångt, men man kanske kunde ta en genväg om det blev för tungt. Det är ett delvis ganska kuperat spår, men brett och bra underlag. Känslan var bra, benen är pigga efter Tjurruset i helgen. Regnet höll upp, lagom temperatur.
Efter 12 km började det kännas långt, men om man är envis så går det, och när jag var runt så hade jag sprungit 18,5 km på 1 tim 47 minuter. Det känns riktigt lovande, och Lidingöloppet 15 km nästa höst känns riktigt överkomligt. Men att springa 30 km känns fortfarande VÄLDIGT långt, så stora LL får vänta.
Springer!
Jag tänkte det skulle passa med mitt första riktiga långpass, vilket i mitt fall betyder mer än 90 minuter, även om det inte är så långt för många andra. 12,5 km är det längsta jag har sprungit förut.
Så jag åkte till Brantbrink i Tullinge för att springa det långa spåret där. Enligt informationen skulle det vara 17,9 km, vilket kändes jättelångt, men man kanske kunde ta en genväg om det blev för tungt. Det är ett delvis ganska kuperat spår, men brett och bra underlag. Känslan var bra, benen är pigga efter Tjurruset i helgen. Regnet höll upp, lagom temperatur.
Efter 12 km började det kännas långt, men om man är envis så går det, och när jag var runt så hade jag sprungit 18,5 km på 1 tim 47 minuter. Det känns riktigt lovande, och Lidingöloppet 15 km nästa höst känns riktigt överkomligt. Men att springa 30 km känns fortfarande VÄLDIGT långt, så stora LL får vänta.
måndag 18 oktober 2010
lördag 16 oktober 2010
Utrustning
Jag har ju aldrig tidigare sprungit ett sånt här lopp, inte har jag orienterat heller, så jag var osäker på hur min utrustning skulle funka. Vi kan väl säga att det var blandat.
Skorna var perfekta! När jag hade bestämt mig för att springa Tjurruset köpte jag ett par terrängskor, det blev Inov-8 Roclite, och de har visat sig vara jättebra när det är stenigt, rötter och nu också i lera och blöta. Utmärkt grepp hela tiden! När många av mina medlöpare halkade i lera så hade jag grepp, efter vatten släpper de ifrån sig snabbt så fötterna kan bli varma igen. De är inte mycket att ha på hårt underlag för de hårda, men det var inte mycket sånt på den här banan.
Jag har inga tights, så jag sprang med superunderställ (syntet) från 80-talet med shorts utanpå, såg ut som Fantomen. Det gör jag inte om! Jag tänkte att de skulle släppa ifrån sig vatten snabbt, men de sög lera och blev obekväma.Nästa klädköp blir tights. Cykelhandskar från biltema och buff som pannband var utmärkt, lagom varmt för det tempo som gick att hålla. På överkroppen dubbla underställ och orange funktionströja (för att K skulle se mig), perfekt temperatur hela vägen.
Så allt utom byxorna var bra.
Skorna var perfekta! När jag hade bestämt mig för att springa Tjurruset köpte jag ett par terrängskor, det blev Inov-8 Roclite, och de har visat sig vara jättebra när det är stenigt, rötter och nu också i lera och blöta. Utmärkt grepp hela tiden! När många av mina medlöpare halkade i lera så hade jag grepp, efter vatten släpper de ifrån sig snabbt så fötterna kan bli varma igen. De är inte mycket att ha på hårt underlag för de hårda, men det var inte mycket sånt på den här banan.
Jag har inga tights, så jag sprang med superunderställ (syntet) från 80-talet med shorts utanpå, såg ut som Fantomen. Det gör jag inte om! Jag tänkte att de skulle släppa ifrån sig vatten snabbt, men de sög lera och blev obekväma.Nästa klädköp blir tights. Cykelhandskar från biltema och buff som pannband var utmärkt, lagom varmt för det tempo som gick att hålla. På överkroppen dubbla underställ och orange funktionströja (för att K skulle se mig), perfekt temperatur hela vägen.
Så allt utom byxorna var bra.
Tjurruset 2010
Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Mitt hjärta är fullt av dagens stora händelse: Tjurruset 2010!
Tjurruset är en tävling för folk som inte förstår bättre, det är tio km löpning i terräng där det inte är meningen att man ska springa. I år var det drygt 5000 människor som inte visste bättre, men ungefär 1000 hade tydligen kommit på bättre tankar och uteblev. Jag var inte en av dem.
När jag vaknade i morse hade jag en liten aning ont i halsen och i huvudet. Tänkte jag hoppa av? Nej. Sonen I skulle ha sprungit kalvruset, men han var sjuk tidigare i veckan och kände sig inte i form för terränglöpning. Tråkigt, men sånt är livet. Så det blev jag och K som körde till Botkyrka motorstadion i Tullinge ca tjugo över tolv idag. Det var skönt att vi var i god tid, för bilkön började redan vid Huddinge sjukhus. Tur också att vi känner till smitvägarna, så vi kom ganska snabbt fram till parkeringen på gamla Tullinge flygfält.
Tjurruset hade i år inga förbestämda startgrupper (det blir ändring till 2011, då blir det seedning också), så jag hade bestämt mig för att tredje startgrupp borde vara lagom. Det tyckte massor av andra män också, så det var en lång kö till startfållan. Som tur var fick jag plats i startfållan, fast ska man vara noga kanske jag hade sprungit fortare om jag hade kommit långt fram i nästa startgrupp, det var nämligen väldigt trångt den första kilometern.När vi, 800 man, stod i startfållan var det dags för Friskis och Svettis uppvärmning! Kul idé, 800 män hopträngda som på ett försenat pendeltåg i februari ska röra sig i takt och svänga med armarna? Skulle inte tro det. Vi trampade på stället. Även efter startskottet trampade vi på stället, men tiden räknades ju från att man passerade startlinjen, så det var OK.
Loppet gick först på crossbanan, sedan svängde det av till endurospåret, de två första kilometrarna var bra, skön löpning med en mindre lerpöl. Alla löpare runt om mig försökte springa på kanten av pölen, jag sprang rakt igenom. Det var väl gegga jag var här för?
Strax efter vätskekontroll kom första kärret! Vatten till rumpan och sedan upp i gyttja, lite mer vatten till knäna och en brant stenhäll. Perfekt start, eller som en av medlöparna sa: bättre än sportdryck! Ytterligare lite senare, strax före 3 km tror jag, kom ett riktigt vadställe. En rejäl göl med vatten upp till låren och det var redigt kallt.
Fram till 7 km var det sedan mer skön löpning, mest smala stigar, en del gyttjediken, lite upp och ner. Bra skön löpning som passar mig bra. Jag är glad att jag tränat en del i Gömmarskogen.
Efter 7 km blev det riktigt jobbigt. De skickade ut oss i ett kärr. Vatten upp till vaderna, mjukt och sugande. Ett långt kärr. Det tog inte många meter innan jag och alla andra i närheten insåg att det bara var att gå. Ett jättelångt kärr. Med 3-gradigt vatten. Snart kände jag inte mina fötter. Till slut var kärret slut, jag bedömer att det var ca 700 meter långt. I iskallt vatten är det långt.
Fördelen var att efter det var allt lätt! Vi hade lite vatten, två lerdiken, en del hinder och en brant, men det var lätt. Målet hägrade, jag orkade en liten spurt och fick en medalj!
Det var ett jättekul lopp och jag ska nästan säkert springa nästa år också. Det var socialt eftersom jag inte orkade springa så fort så gick det att byta lite ord med grannarna. Lagom mycket folk efter första biten. Blött och kallt, men det var ju meningen.
Javisst ja, placering: Jag blev 1349:e man på tiden 1:05:55. Mitt mål var under 1:10 med hopp om 1:05, så det känns OK. Kärret var extremt.
Rapport även här
Tjurruset är en tävling för folk som inte förstår bättre, det är tio km löpning i terräng där det inte är meningen att man ska springa. I år var det drygt 5000 människor som inte visste bättre, men ungefär 1000 hade tydligen kommit på bättre tankar och uteblev. Jag var inte en av dem.
När jag vaknade i morse hade jag en liten aning ont i halsen och i huvudet. Tänkte jag hoppa av? Nej. Sonen I skulle ha sprungit kalvruset, men han var sjuk tidigare i veckan och kände sig inte i form för terränglöpning. Tråkigt, men sånt är livet. Så det blev jag och K som körde till Botkyrka motorstadion i Tullinge ca tjugo över tolv idag. Det var skönt att vi var i god tid, för bilkön började redan vid Huddinge sjukhus. Tur också att vi känner till smitvägarna, så vi kom ganska snabbt fram till parkeringen på gamla Tullinge flygfält.
Tjurruset hade i år inga förbestämda startgrupper (det blir ändring till 2011, då blir det seedning också), så jag hade bestämt mig för att tredje startgrupp borde vara lagom. Det tyckte massor av andra män också, så det var en lång kö till startfållan. Som tur var fick jag plats i startfållan, fast ska man vara noga kanske jag hade sprungit fortare om jag hade kommit långt fram i nästa startgrupp, det var nämligen väldigt trångt den första kilometern.När vi, 800 man, stod i startfållan var det dags för Friskis och Svettis uppvärmning! Kul idé, 800 män hopträngda som på ett försenat pendeltåg i februari ska röra sig i takt och svänga med armarna? Skulle inte tro det. Vi trampade på stället. Även efter startskottet trampade vi på stället, men tiden räknades ju från att man passerade startlinjen, så det var OK.
Loppet gick först på crossbanan, sedan svängde det av till endurospåret, de två första kilometrarna var bra, skön löpning med en mindre lerpöl. Alla löpare runt om mig försökte springa på kanten av pölen, jag sprang rakt igenom. Det var väl gegga jag var här för?
Strax efter vätskekontroll kom första kärret! Vatten till rumpan och sedan upp i gyttja, lite mer vatten till knäna och en brant stenhäll. Perfekt start, eller som en av medlöparna sa: bättre än sportdryck! Ytterligare lite senare, strax före 3 km tror jag, kom ett riktigt vadställe. En rejäl göl med vatten upp till låren och det var redigt kallt.
Fram till 7 km var det sedan mer skön löpning, mest smala stigar, en del gyttjediken, lite upp och ner. Bra skön löpning som passar mig bra. Jag är glad att jag tränat en del i Gömmarskogen.
Fördelen var att efter det var allt lätt! Vi hade lite vatten, två lerdiken, en del hinder och en brant, men det var lätt. Målet hägrade, jag orkade en liten spurt och fick en medalj!
Javisst ja, placering: Jag blev 1349:e man på tiden 1:05:55. Mitt mål var under 1:10 med hopp om 1:05, så det känns OK. Kärret var extremt.
Rapport även här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)